Monsterkvalitet och kanintollar

Universal Pictures satsade alltmer på kvalitet i sina filmer, framför allt i sina skräckfilmer. Efter succéerna med Dracula och Frankenstein 1931, följde de året därpå upp med The Old Dark House och The Mummy.

The Old Dark House handlar om en grupp människor som söker skydd i ett gammalt mörkt hus under en storm på Wales landsbygd. Boris Karloff, monstret i Frankenstein, dyker upp som en stum butler som har problem med alkoholen. Filmen regisserades av James Whale, som också hade regisserat Frankenstein för Universal, och är känd för att den förnyade en typisk subgenre inom skräckfilmen – det hemsökta huset. Den ansågs förlorad under mer än 50 år, men återfanns 1968 och har sedan dess restaurerats och återupptäckts som ett bra exempel på Universals skräckfilmer.

The Mummy är ett annat lite mer intressant exempel. Här anlitade man filmfotografen Karl Freund till att regissera. Freund var en erfaren filmfotograf och hade först arbetat i Tyskland, där han filmade F.W. Murnaus Der Letzte Mann (1924) och Fritz Langs Metropolis (1927). I den förstnämnda lyckades han på ett innovativt sätt frigöra kameran från sitt stativ genom att sätta den på kranar, dollyvagnar och till och med sin egen cykel för att skapa en slags steadicam-effekt. När Freund kom till Hollywood i början av 1930-talet fortsatte han som fotograf, och filmade bland annat Dracula (1931) och The Murders in the Rue Morgue (1932) för Universal. Han hade regisserat ett par filmer redan i Tyskland, men 1932 fick han alltså chansen att sätta sig i registolen för The Mummy.

Genom sina samarbeten med Lang och Murnau, var Karl Freund stöpt i den tyska expressionismen, något som satte sitt avtryck i filmerna han sedan gjorde i Hollywood, både som fotograf och regissör. Dracula var kanske det främsta exemplet på det, med sin lek med skuggor och överdrivna kulisser, men även i The Mummy kan man se exempel på detta. Filmbolagets go-to-guy för sina skräckfilmer, Boris Karloff, spelade titelrollen, och The Mummy blev ännu en succé i raden av Universals skräckfilmer.

Universal Pictures hade tidigare varit väldigt försiktiga med att satsa alltför mycket pengar på sina produktioner, men under 1930-talets början började man se fler produktioner av hög kvalitet från filmbolaget, däribland dess skräckfilmer. Men om Universal satsade alltmer på kvalitet i sin spelfilmsproduktion, lät man den animerade produktionen fortgå utan någon kvalitetskontroll. Walter Lantz Productions skulle leverera en animerad kortfilm varannan vecka, utan några krav på att de skulle vara bra. Det märks. De fortsatte sin produktion av Oswald the Lucky Rabbit.

Day Nurse (1932)

I Day Nurse är Oswald en polis.

Han patrullerar i en park. En mamma frågar om han kan passa barnet i barnvagnen. Oswald går givetvis med på det, men barnet visar sig vara allt annat än enkelt att passa. Filmen utvecklar sig till en oerhört tråkig jaktfilm, där Oswald ska jaga efter barnet i barnvagnen. Skämten är otajmade och inte särskilt roliga. Animationen är jämn, och därmed utan liv. Musiken studsar väl lite, men alla underliga ljudeffekter stör.

Day Nurse regisserades av Walter Lantz och Bill Nolan, animerades av Bill Nolan och den hade premiär den 1 augusti 1932.

The Busy Barber (1932)

I The Busy Barber är Oswald en frisör.

Under första halvan av filmen är Oswald mest upptagen med att skaffa en ny randig frisörstolpe, eftersom den stulits. Han hittar en sovande tiger och sågar av hans svans och är sedan upptagen med att ställa upp svansen upprätt. I andra halvan av filmen jobbar han med det han ska, och klipper kund efter kund, men roligt blir det aldrig. Inte ens när tigern kommer för att ta tillbaka sin svans. Oinspirerat och slarvigt.

Regi av Walter Lantz och Bill Nolan, animation av Bill Nolan, premiär den 12 september 1932.

Carnival Capers (1932)

Carnival Capers handlar om Oswald och hans flickvän som går på tivoli.

På tivolit dyker det upp en enbent skurk, inte olikt Mickey Mouses antagonist Pete, som ställer till det för Oswald och flickvännen. Filmen har en antydan till berättelse som utvecklar sig mot ett klimax, men animationen är så oinspirerad och skämten är så trötta, att det ändå blir tråkigt.

Carnival Capers regisserades av Walter Lantz och Bill Nolan, animerades av Ray Abrams, Bill Weber, Tex Avery, Jack Carr och Charles Hastings, och hade premiär den 10 oktober 1932.

Wild and Woolly (1932)

Wild and Woolly är en västernfilm med Oswald, flickvän och samme enbente skurk som i förra filmen.

Det stämmer liksom aldrig i Oswald-filmerna. Walter Lantz kan ha hur goda intentioner som helst, men han och hans studio verkar bara intresserade av att klämma ut en film varannan vecka, utan några ansatser till handling eller utarbetade gags. Så också här. Visserligen rövas Oswalds flickvän bort av skurken och Oswald försöker jaga efter dem, men det blir varken spännande eller roligt.

Wild and Woolly regisserades av Walter Lantz och Bill Nolan, animerades av Nolan, och hade premiär den 21 november 1932.

Teacher’s Pests (1932)

I Teacher’s Pests går Oswald i skolan.

Läraren har problem med stökiga elever i den kanske bästa Oswald-filmen under 1932. Den är fortfarande inte särskilt bra, men ett par gags fungerar fint, särskilt när läraren börjar ge tillbaka. Vid ett tillfälle utvecklar sig filmen till en fäktningsmatch mellan Oswald och läraren, vid ett annat används pennvässaren som en kulspruta, vid ytterligare ett ger läraren tillbaka genom att kasta pajer på eleverna. Inte jätteroligt, men filmen fungerar faktiskt.

Teacher’s Pests regisserades av Walter Lantz och Bill Nolan, animerades av Bill Nolan och hade premiär den 19 december 1932.

De animerade kortfilmerna från Walter Lantz Productions var fler missar än träffar. Det tajta produktionsschemat och de begränsade budgetarna var naturliga förklaringar till detta. Talangerna i studion förblev outnyttjade – främst då Tex Avery som skulle komma att blomma ut när han hamnade hos Warner Bros, men det dröjde några år till.

Walter Lantz hade lite fastnat i Oswald the Lucky Rabbit-träsket med en helt ointressant karaktär utan utvecklingsmöjligheter. För att försöka komma ur svackan hittade man under 1932 på en originalkaraktär, men mer om det en annan gång.

Nu får ni inte mer för den 25-öringen.

Det här inlägget postades i 1932, Universal Pictures, Walter Lantz Productions och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.