Oswald med och utan hjärta

Universal Pictures hade hittat guld i sin nisch – monsterfilmer drog publik – och det kom att spilla över på deras animerade produktion. Walter Lantz, som skötte Universals animationsavdelning, tog tacksamt emot uppslag för filmer. Enligt kontrakt tvingad att leverera en animerad kortfilm varannan, hade Lantz inget val – alla idéer var bra idéer. Han och hans huvudanimatör och medregissör, Bill Nolan, levererade kvalitetsmässigt väldigt varierande filmer – endast undantagsvis blev resultatet bra. Universals spelsfilmsproduktion hade kanske lite bättre snitt den animerade, särskilt när de satsade på monsterrullar.

Edgar Allan Poe

Efter succéerna med Dracula (1931) och Frankenstein (1931) fortsatte Universal utveckla skräckfilmer på litterära förlagor. Som Dracula fick Bela Lugosi äntligen sitt genombrott och han hade hoppats få spela Victor Frankenstein i projektet som utvecklats av Robert Florey, men Universals boss, Carl Laemmle Jr, sade nej, både till Lugosi och Florey. Frankenstein gjordes istället av James Whale, och resten är historia. Som tröst fick Lugosi och Florey utveckla en novell av Edgar Allan PoeThe Murders in the Rue Morgue.

Poes novell brukar räknas som en av de första deckarna, huvudkaraktären är C. Auguste Dupin – en excentrisk men briljant detektiv – som ska lösa ett par mystiska mord på ett bårhus. Den publicerades 1841 – 46 år före Sherlock Holmes, 79 år före Hercule Poirot, två andra excentriska men briljanta detektiver som båda har lånat egenskaper av Dupin.

I filmatiseringen av The Murders in the Rue Morgue fick Bela Lugosi spela galen vetenskapsman – en roll han alltså egentligen skulle haft i Frankenstein. Dupin spelades av Leon Ames. Även om Florey hade skrivit det mesta av manuset, plockade man in unga manusförfattare för att bättra på det. En av dem som skrev dialog för filmen hette John Huston.

Filmen The Murders in the Rue Morgue mottogs bättre av recensenterna än av publiken. Det var framför allt Floreys regi som tilltalade recensenterna. Han tog hjälp av fotografen Karl Freund, som kom från den tyska expressionistiska filmen och hade fotat The Golem (1920) och Metropolis (1927). The Murders in the Rue Morgue drar fördel av expressionismen och det konstnärliga värdet går inte att argumentera emot, men särskilt publikfriande blir det inte.

Universal Studios satt dock Walter Lantz i sin animationsstudio och drog fördel av Universals nyfunna nisch inom spelfilmen. Han hade varken pengar eller tid att lägga på sina produktioner, och han var fast med en helt intetsägande karaktär, Oswald the Lucky Rabbit, så kvaliteten blev lidande, men han försökte i alla fall.

För att dryga ut produktionen av de egna filmerna, men ändå behålla takten man var ålagd att hålla, satte man ljud på flera gamla Oswald-filmer som hade gjorts av Walt Disney Studios. Lantz och Universal hade rättigheterna till figurerna, och tydligen var detta helt ok med alla. Disney hade visserligen förlorat rättigheterna till figuren, men att släppa någon annans produktion under eget namn är helt obegripligt idag.

Grandma’s Pet (1932)

Grandma’s Pet är en adaption av Rödluvan.

Oswald läser Rödluvan, somnar och drömmer Rödluvan. Det som inleds som sagan, plus Oswald, spårar ur när vargen hittar en trollstav som kan förflytta karaktärerna till olika platser. Slutet skiljer sig också från sagan, eftersom vargen hamnar på mormors tallrik, tillagad.

Snyggt animerad emellanåt, men oerhört bedrövlig i vissa sekvenser. En snabbt producerad budgetfilm utan hjärta, som hade premiär den 18 januari 1932.

Den 1 februari 1932 släppte Walter Lantz en Disney-film under eget namn. Oh, Teacher hade gjorts av Walt Disney 1927, animerats av Hugh Harman, Friz Freleng och Rollin Hamilton. Lantz lade på musik och ljudeffekter och släppte den för Universal. Stumfilmen från Disney är försvunnen, ljudfilmen från Lantz är den enda versionen som överlevt.

Mechanical Man (1932)

Roboten i Mechanical Man saknar hjärta, bokstavligt.

En ond uppfinnare behöver ett hjärta till sin robot så han kidnappar Oswalds flickvän. Vissa element i filmen ser ut att vara tagna från Universals monsterfilmer, men i händerna på en animationsstudio med ett tajt schema och en ännu tajtare budget, blir resultatet helt obegripligt. Det är en utmaning att se slutet som en logisk följd, de verkar inte ha pratat igenom berättelsen innan de började animera. Ett par fina gags (som man kan misstänka kommer från Tex Avery) väger inte upp den obegripliga storyn.

Mechanical Man hade premiär den 15 februari 1932. Två veckor senare, den 29 februari 1932, släppte Lantz ännu en Disney-producerad Oswald-film med nypålagt ljud: Great Guns.

Wins Out (1932)

I Wins Out är Oswald bagare åt en flodhästkung.

En flock kråkor ställer till med problem när Oswald försöker baka en paj åt kungen. Plötsligt dyker det upp en drake och sen blir filmen helt obegriplig. Ännu en undermålig produktion från Walter Lantz. Wins Out hade premiär den 14 mars 1932.

Beau and Arrows (1932)

I Beau and Arrows leder Oswald ett vagntåg av nybyggare.

Vagntåget anfalls av onda och korkade indianer. Resten av filmen är en radda gags som är mer eller mindre roliga. De flesta involverar kanonkulor, som tydligen var viktigt att bära med sig som nybyggare. Ingen höjdare, men ändå något bättre än par för Walter Lantz Productions. Filmen hade premiär den 28 mars 1932.

Making Good (1932)

I Making Good försöker storken leverera barn.

Alla försöker undvika att få fler barn – kråkor, ekorrar – och Oswald hjälper dem att undvika besök från storken. En gammal kvinna som bor i en stor sko blir dock överlistad av storken och får således ett trettiotal barn levererade. Den som vill kan ju försöka förstå resten av filmen: En stor hund vill tugga på den stora skon och lyckas till slut förstöra den gamla kvinnans hem. Oswald lyckas emellertid få ett antal stora skor kastade efter sig, så nu har den gamla kvinnan och hennes trettio barn nya hem att bo i. Jösses.

Making Good hade premiär den 11 april 1932.

1932 års inledning var ingen höjdare för Walter Lantz Productions. Nästa gång blir det bättre filmer. Det är ett löfte.

Nu får ni inte mer för den 25-öringen.

Det här inlägget postades i 1932, Walter Lantz Productions och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.