Storheten som flippade

Ub Iwerks arbetade vidare med Flip the Frog. Tack vare sin studiochef, Pat Powers, hade han fått distribution av MGM och kunde jobba ostört med sin animation. Och han var produktiv. I början av sin karriär hos Disney, ritade han alla bilderna själv – Plane Crazy, den första Mickey Mouse-filmen, ritade han ensam på två veckor. Detta var en vana som han tog med sig när han lämnade Disney. I takt med att Pat Powers lyckades säkra mer pengar från MGM, anställde Iwerks fler animatörer för att hjälpa honom.

En av de första Iwerks anställde hette Fred Kopiertz, som rekommenderade att de också anställde en vän till honom som kom direkt från Chouinard Art School: Chuck Jones. Jones fick börja med att tvätta animationsceller. Iwerks lockade också över animatörer från konkurrenter, bland annat Grim Natwick, Rudy Zamora, Al Eugster och Shamus Culhane från Fleischer Studios. Redan vid Ub Iwerks Studios födelse hade han lyckats locka över Disneys kompositör som hade skapat Silly Symphonies: Carl Stalling

Med all den talangen samlad i en animationsstudio kunde man ju tro att det skulle komma storhet. Men Iwerks brydde sig bara om att inte gå över deadline för sina filmer. Sådana saker som en stark berättelse eller väl utmejslade karaktärer, var inte viktigt för honom. Så filmerna om Flip the Frog är vackert animerade och har bra musik, men har liksom fastnat i animationens barndom. Väldigt få filmer från Ub Iwerks animationsstudio höjer sig över mängden, och då har de nästan uteslutande kryddat dem med sex.

The Office Boy (1932)

I The Office Boy söker Flip jobb som alltiallo på ett kontor.

Flip får givetvis jobbet på kontoret, där det också jobbar en sexig sekreterare som verkar vara en karikatyr på Joan Crawford. Där springer också omkring en katt och en mus som Flip försöker fånga, men inte utan att lyckas få av sekreteraren merparten av hennes kläder, samt få chefen att daska henne i ändalykten. Filp får givetvis sparken.

The Office Boy är fylld med gags, både i berättelsen och animationen, men tajmingen är inte rätt. Replikerna hänger i luften för sig själva och inga skämt landar riktigt. Trots detta är The Office Boy en av de bättre filmerna med Flip the Frog under 1932. Det har nämnts tidigare, men det tål att upprepas: vi kommer inte ägna alltför mycket tid på Flip the Frog.

Filmen regisserades av Ub Iwerks, animerades mestadels av Ub Iwerks, och hade premiär den 16 juli 1932.

MGM var inte jättenöjda med Iwerks Studios, men var alltför upptagna på andra håll med att producera kvalitet och publikdragande filmer för att ägna utfyllnaden några större tankar. 1932 släppte MGM bland annat Grand Hotel och Tarzan the Ape Man – enorma kritiker- och publiksuccéer – och av de tio mest inkomstbringande filmerna det året, stod MGM för sju. Samma år släppte de också en film som blev den enda som drogs bort från distribution omedelbart efter premiären, dels på grund av negativa recensioner, dels på grund av kontroverser. En kvinna stämde MGM för att filmen hade orsakat hennes missfall:

Freaks.

Tod Brownings inrådan hade MGM köpt rättigheterna till Spurs, en novell av Tod Robbins, men sedan hade det dröjt fyra år innan Irving Thalberg gick med på att låta Browning göra film av den. Det är lätt att förstå varför Thalberg dröjde, men det var svårt att säga nej till en framgångsrik regissör man hade tagit från Universal. Browning hade regisserat Dracula där.

Handlingen till Freaks utspelar sig på en sideshow – en extra attraktion till en cirkus – där en lömsk trapetsartist, Cleopatra, förför en dvärg, Hans, för att komma åt ett stort arv. Hon konspirerar med cirkusens ”starke man”, Hercules, och planerar att först gifta sig med Hans för att sedan mörda honom. Redan på festen efter bröllopet början hon förgifta Hans vin. Men eftersom Cleopatra är ”normal” och har gift sig med en dvärg, kräver cirkusens sideshowmissfoster att hon ska initieras i deras kretsar. Cleopatra råkar bli lite för onykter och av misstag avslöjar hon sina mordplaner, samtidigt som hon hånar missfostren. Hans och missfostren överfaller istället Cleopatra och Hercules. Hercules lyckas fly, men Cleopatra stympas till att likna en mänsklig anka – benen har amputerats, armarna har smälts för att likna ankfötter, och hennes torso har permanent tjärats och fjädrats.

Inte särskilt publikfriande.

Karaktärerna spelades av personer med riktiga handikapp och funktionsnedsättningar. Bland sideshow-karaktärerna återfanns ett mänskligt skelett, ett par kvinnor utan armar, ett par siamesiska tvillingar och ett par fall av mikrocefali. Medverkar gör givetvis också en skäggig dam.

Filmen var inte oväntat chockerande 1932 och MGM insåg att man inte kunde släppa den utan att göra något åt den. Av filmens ursprungliga 90 minuter, återstod bara 64 när MGM:s redigerare var klara med den. Då hade man bland annat klippt bort en scen som förklarade vart Hercules tog vägen. Missfostren hade jagat rätt på honom och kastrerat honom. Trots klippen mottogs Freaks mestadels negativt av både recensenter och publik och var en av de få filmerna som MGM släppte som förlorade pengar. Tod Brownings karriär repade sig aldrig.

De bortklippta sekvenserna har aldrig återfunnits och betraktas idag som förlorade, men den klippta versionen fann en ny publik under 1960-talet och därefter. Nuförtiden räknas den som en klassiker – en udda sådan, men ändå – och har inspirerat många låtar, filmer och TV-serier. Den fjärde säsongen av American Horror Story är tydligt inspirerad av Freaks, och både Simpsons och South Park har gjort avsnitt baserade på den. Filmen var ett modigt experiment som kortsiktigt var katastrofalt för Tod Browning, men som på lång sikt har hittat en plats i den moderna populärkulturen.

Nu får ni inte mer för den 25-öringen.

Det här inlägget postades i 1932, Iwerks Studio, MGM och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.