Walter, Oswald och Walter

Medan Walter Lantz och hans gäng av animatörerUniversal Pictures studiotomt skapade filmer om Oswald the Lucky Rabbit, släppte moderbolaget en film som hette Okay America! och som är baserad på Walter Winchells liv.

Walter Winchell

Walter Winchell var en skvallerjournalist som under 1920-talet hade en veckokolumn och ett stort nätverk av informatörer som kunde hitta de saftigaste kändisskandalerna som sedan dök upp i kolumnen:

I usually get my stuff from people who promised somebody else that they would keep it a secret.

1929 började hans kolumn syndikeras till tidningar över hela USA och strax spreds den över världen. 1930 fick Winchell ett radioprogram på WABC i New York. Han var då den mest spridda skvallerjournalisten i världen. Samtidigt var Winchell involverad med gangsters, bland annat Owney Madden, mannen som hade köpt en sunkig klubb i Harlem, Club Deluxe, och byggt om den och öppnat den som Cotton Club – 30-talets främsta inneställe. Madden hade också köpt en del av Stork Club – en berömd prestigeklubb. Stork Club var Walter Winchells stamställe, där han i princip regerade från bord nummer 50. En liten sidnot om Madden: Under mitten av 20-talet hade han en chaufför vid namn George Raft, som senare skulle bli Hollywood-stjärna med en särskild fallenhet för gangster-roller.

För att undvika gangsterträsket hade Walter Winchell spenderat en kortare tid i Kalifornien, och när han återvände till New York var han omvänd. Plötsligt var han väldigt inställsam åt den federala polisen och hjälpte bland annat till att sätta dit Louis ”Lepke” Buchalter, ledare för det ökända gänget Murder, Inc. Winchell blev god vän med FBI:s grundare J. Edgar Hoover.

Walter Winchell var av judiskt påbrå och en tidig kritiker av både Adolf Hitler och inhemska pro-fascister som Fritz Julius Kuhn och isolationister som Charles Lindbergh. Efter Andra världskriget blev han starkt anti-kommunistisk och en Joseph McCarthy-supporter, men Winchells popularitet sjönk i takt med senator McCarthys på 1950-talet. Hans stil, under hela karriären, hade gjort honom ovän med alla, vän med ingen. Han dog av prostatacancer 1972. Endast en person kom på hans begravning: hans dotter.

När Universal Pictures 1932 gjorde en fiktionaliserad version av Winchell i Okay America! porträtterades han givetvis endast som en skvallerjournalist med goda kontakter i gangstervärlden – allt det andra hade inte hänt ännu. Okay America! blev ingen större succé, men som andra Universal-filmer gick den inte med förlust, och det var huvudsaken. Inte heller Universals animationsstudio gick med förlust – de producerade sina budgetfilmer med Oswald the Lucky Rabbit på löpande band, med oerhört varierande kvalitet.

Let’s Eat (1932)

Let’s Eat inleds i en timmerstuga där Oswald och en hund har drabbats av svält.

De beger sig ut för att fiska. Hunden visar sig vara väldigt användbar i det snö- och istäckta landskapet. Genom att sätta snurr på hundens huvud, kan Oswald använda honom som både snöslunga och isborr. Filmens mest bisarra inslag kommer dock senare. När Oswald och hunden efter många om och men lyckats fånga en fisk, kommer det en säl och äter upp den, sen kommer en isbjörn och äter upp sälen. Oswald och hunden lyckas fånga isbjörnen i en kamin och därefter sätter de eld på isbjörnen. När den är tillagad och de ska hugga in säger Oswald ”Let’s eat!”, varefter ett gäng älgar dyker upp och äter upp isbjörnen för dem. Hunden och Oswald kan inte göra mer än att skratta åt situationen, tydligen. Slut.

Let’s Eat regisserades av Walter Lantz och Bill Nolan, animerades av Ray Abrams, Tex Avery, Bill Weber, Manuel Moreno och Vet Anderson, och hade premiär den 21 april 1932.

Winged Horse (1932)

Oswald-filmerna är generellt ganska usla. Winged Horse är en ganska usel Oswald-film.

Oswald i orienten. Hans magdansande flickvän rövas bort av en skurk på flygande matta. Oswald lyckas få tag på titelns bevingade häst och efter extrem grymhet mot det stackars djuret lyckas Oswald få upp det i luften och jaga efter flickvännen. Filmen innehåller exakt två ok gags – det ena är en mus som springer efter en elefant för att samla upp eventuell gödsel; det andra är en elefant och en åsna som sitter mitt emot varandra och turas om att slå det hårdaste de kan på den andre. I övrigt är detta, som sagt, uselt.

Winged Horse regisserades av Walter Lantz och Bill Nolan, animerades av Ray Abrams, Tex Avery, Bill Weber, Vet Anderson och Manuel Moreno. Filmen hade premiär den 9 maj 1932.

Catnipped (1932)

Catnipped är något bättre än den förra.

Ett gäng möss terroriserar Oswald i hans butik. Han fixar en katt, som också blir terroriserad av mössen, tills han springer därifrån. Oswald gör ett sista försök att ta kål på mössen med en kanon, men det slutar med att han förstör butiken och mössen vinner.

Filmens främsta förtjänst är katten, som är något så ovanligt som en riktig karaktär med personlighet. Varje gång han råkar ut för något av mössens hyss, börjar katten yla som en siren. Flera av gagsen är riktigt bra. Bland annat träffas katten av en kassaapparat och det visuella gaget påminner starkt om hur Tom i Tom and Jerry skulle se ut efter något sådant. En av de bättre Oswald-filmerna under 1932.

Catnipped regisserades av Walter Lantz och Bill Nolan, det verkar dock vara okänt vilka som animerade filmen. Den hade premiär den 23 maj 1932.

A Wet Knight (1932)

A Wet Knight når en ny toppnotering i antal bra gags – för en Oswald-film.

Oswald och hans flickvän är ute och paddlar kanot när ett oväder överraskar dem och de måste söka tillflykt i ett spökslott. Där inne jagas de av ett gorilla-liknande monster och antalet gags som faktiskt funkar är stort. Rekommenderas varmt.

A Wet Knight regisserades av Walter Lantz och Bill Nolan, animerades av Ray Abrams, Tex Avery, Bill Weber, Vet Anderson, Lester Kline och Bunny Ellison, och den hade premiär den 20 juni 1932.

The Jungle Jumble (1932)

The Jungle Jumble verkar vara en uppföljare till Catnipped.

Ännu en gång är det en mus som förpestar Oswalds liv, viket leder till jakter, missförstånd och allmänt tecknat våld. Inte alls med samma innovativa gags som i Catnipped, utan Lantz verkar vara tillbaka i medelmåttigheten.

Medan Walt Disney stämde Van Beuren för plagiariat (se här), verkar Walter Lantz ha fått full frihet att använda Mickey Mouse-liknande möss i sina filmer. Det stämmer visserligen att Lantz hade fått Disneys välsignelse vad gäller Oswald, som ju var Disneys skapelse från början (se här), men de Mickey-liknande mössen verkar alltid vara elaka mot Oswald. Troligen såg Disney aldrig Lantz som ett hot mot sitt växande och alltmer framgångsrika imperium, så han kunde låta småsaker gå honom förbi.

The Jungle Jumble regisserades av Walter Lantz och Bill Nolan medan animatörerna är okända. Den hade premiär den 4 juli 1932.

Walter Lantz och hans animationsstudio klarade 1932 ganska väl, mycket tack vare en distributör, Universal, som bara brydde sig om de svarta siffrorna på kontot. Kvalitet, var ingen springande punkt för dem.

Walter Winchell skrev troligen aldrig om Oswald eller Walter Lantz. Däremot skulle Winchell förekomma i flera animerade kortfilmer framöver, där framför allt hans telegramliknande röst parodierades. Mer om det vid andra tillfällen.

Nu får ni inte mer för den 25-öringen.

Det här inlägget postades i 1932, Universal Pictures, Walter Lantz Productions och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.