Prince och jag

Det har skrivits spaltmil om Prince den senaste veckan, med rätta. Här är mitt bidrag. Prince var större än bara Prince – ett synsätt han säkert delade – men för mig betydde han inte särskilt mycket som artist. Mitt musikaliska … Läs mer

Fler gallerier | Lämna en kommentar

Ännu ett öppet brev till min kommun:

I mitt förra öppna brev till er i min kommun bad jag er att se 4,2 % som ett absolut minimum för höjningen av lärarlönerna. Vissa kommuner verkar ha hörsammat detta. Lekebergs kommun, exempelvis, skjuter till pengar och lägger sig på 6,2 % för 2012. Det går alltså att satsa på lärarna som tar hand om och utbildar ens barn, om bara den politiska viljan finns. Nu bör det tilläggas att Lekeberg har bland landets lägsta medellöner för lärare, men satsningen är hedervärd.

I övriga landet ser det sämre ut.

Den styrande Alliansen i Stockholm slog på stora trumman i en debattartikel i SvD om att de minsann kommer att höja lärarlönerna. Artikeln konstaterade egentligen bara att de kommer att följa ingångna avtal. Att låtsas som att man kommer med en extra satsning är inte bara förvirrande, det är vilseledande. De har fått mothugg efter mothugg för sitt utspel, med rätta.

Det värsta exemplet är nog Lund. Alliansen, som styr även där, förklarade att de bara budgeterat för en löneökning på en procent och om man nu tvingas till att uppfylla avtalen så är man tvungen att säga upp lärartjänster. Lärarna ska alltså betala sina egna löneökningar, om de nu har något lärarjobb kvar, vill säga. Lunds styrande kommunalpolitiker framstår som föraktfulla mot samma lärare som har gjort Lund till en av landets bästa skolkommuner. Skamligt.

Strax söder om Lund satsar socialdemokratiskt styrda Malmö stad inte heller något extra på lärarna, men de har i alla fall haft vett nog att räkna med löneförhöjningar utöver inflationsnivån.

Finns den politiska viljan i min kommun, eller börjar det bli dags att söka sig utanför yrket?

/en lärare

Publicerat i Lund, Malmö, Politik, Skola | Etiketter , , , , , , | 1 kommentar

Ett öppet brev till min kommun:

Jaha, då var vi här. Er förening har tackat ja. Min förening har tackat ja. Vi har ett nytt avtal mellan oss. Vad gör vi nu?

Ni måste se procentgränserna, 4,2% för 2012, som ett absolut minimum – inte ett genomsnitt. Jag vet hur avtalet lyder, men om ni vill visa att ni verkligen bryr er om er kommun, om lärarna, om eleverna, om era invånare, så gör ni en extra satsning på skolan. Era anställda lärare gör ett enormt bra arbete, varje dag. De ser till att barnen lär sig läsa och räkna, de fostrar dem till demokratiska medborgare, de fyller dem med både fakta och färdigheter, de tröstar dem, gråter med dem, skrattar med dem, skäller på dem, bryr sig om dem. Om ni vill bidra till att göra läraryrket till ett attraktivt yrke, som endast lockar de som är bäst lämpade för detta extraordinära arbete, så gör ni en extra satsning på skolan som går utöver procentsatser. Ni måste inte bara göra detta i år, utan ni måste göra det nästa år, och nästa år, och nästa år igen.

Ni måste bli bättre på att se vår arbetstid och våra arbetsuppgifter. Jag vet att ni inte får bestämma över alla 45,5 timmarna, men ni måste se till att vi får plats med alla våra avtalade arbetsuppgifter i de 35 ni faktiskt kontrollerar. Vi måste ha tid för undervisningen, vi måste ha tid för planering av undervisningen, vi måste ha tid att utvärdera undervisningen, övriga uppgifter måste hållas till ett minimum. Undervisningen är vårt huvuduppdrag. Varje gång ni ser ett behov av att utnyttja lärarnas arbetstid till en uppgift, måste ni göra en konsekvensanalys av det behovet och ställa er frågan om uppgiften ryms inom arbetstiden. Varje gång.

Jag är glad att jag har ett arbete. Men jag är inte så glad i arbetet att jag stannar till varje pris. Läraryrket är inget kall för mig, det är ett vanligt jobb. Det må vara lustfyllt emellanåt, men någon större skillnad från ett vanligt kneg ser jag inte. Och jag är inte överdrivet glad att arbeta just i er kommun. Vilken annan kommun som helst hade fungerat bra. Så sluta gärna att behandla mig som om jag inte behöver någon lön eller som om jag ska vara glad över att få jobba hos just er. När bristen på lärare slår igenom om ett par år, så tvekar jag inte att byta kommun om gräset är grönare på andra sidan. Jag tvekar heller inte att byta yrke helt, om det skulle passa mig bättre.

Så nu är vi här. Ett nytt avtal kräver nya tag. Och vi vet vad vi har att göra, eller hur?

/en lärare

Publicerat i Politik, Skola | Etiketter , , , , , | 2 kommentarer

Lärartycket 15 – Om att veta vad man vill bli

Jag tar över bloggstafetten efter Maria Grundström, vars lärartyck handlar om otålighet och som ni kan hitta här. Mitt lärartyck handlar om att veta vad man vill bli och inleds i Spanien:

Det var på en bilfabrik utanför Barcelona. I en liten barack på fabriksområdet. Inför 20 medelålders män. Någon gång på våren 1999.

Där och då visste jag.

Jag hade testat på läraryrket tidigare – korta, hemska, vikariat på högstadier i Malmö och Lund – men inte riktigt fått smak för det. Under det glada 90-talet var det mest ett sätt att utöka studiemedlet när jag pluggade det jag ville och kände för på Lunds universitet. Engelska med litteraturinriktning, historia, religionshistoria, arkeologi – intressanta kurser, alla, men inte särskilt användbara i världen utanför universitetet. Dessutom var ambitionsnivån i nivå med CSN:s krav för fortsatt studiemedel.

Det är underligt, det där med att veta vad man vill bli. Jag ser målet lysa i vissa av mina elevers ögon – läkare, advokat, ingenjör – nästan aldrig lärare. I andra elevers ögon lyser mest förvirringen, osäkerheten, mållösheten. Plugga vidare? Kanske. Resa någonstans? Kanske. Jobba lite? Kanske. Den målmedvetna gruppen försöker man efter bästa förmåga hjälpa så att de kan nå sina drömmar. Gruppen utan mål kan i alla fall jag trösta med att säga att jag visste inte vad jag ville bli förrän jag var 26 år gammal. Stående på en bilfabrik i Spanien.

Kursen var engelska för nybörjare. Gruppen bestod av välutbildade herrar, alla tjänstemän på ett multinationellt företag. Och de kunde inte ett ord engelska. Själv hade jag pluggat i hela mitt liv, flyttat utomlands på grund av en tjej och av ren tur lyckats få ett jobb som lärare på ett privat språkinstitut utanför Barcelona. Och jag kunde inte ett ord spanska eller katalanska. Vi kommunicerade ändå.

Där och då visste jag.

Aha-upplevelserna var många på den spanska bilfabriken. Självklarheter idag, kanske, men för en oerfaren 26-åring med en traditionell uppfattning av skolan och lärare i bagaget, så var de omvälvande. Läraryrket handlade alltså om att förstå vilken kunskap eleverna satt inne med och agera efter det. Aha! Läraryrket handlade alltså om att göra eleverna till mästare av sitt egna lärande. Aha! Läraryrket handlade alltså om att vara lyhörd och empatisk. Aha!

Det är underligt, det där med att veta vad man vill bli. Trots att läraryrket kallade på mig, stående i en bilfabrik, så har jag aldrig sett det som ett kall. Jag gör det fortfarande inte. Nej, insikten var en annan. Jag hade ställt mig i klassrummet av ren nödvändighet. Det var det enda jobbet jag kunde få och behålla utan att kunna spanska. Även om uttrycket ”att halka in på ett bananskal” är en kliché, så kan det användas på mig.

Insikten har med George Bernard Shaw att göra: ”Den som kan, gör; den som inte kan, lär ut” skrev han en gång. Egentligen var det menat som en förolämpning mot högre utbildning, men jag väljer att se det på ett annat sätt. Jag har aldrig lärt mig så mycket om något som när jag har undervisat om det. Den som undervisar måste också vara villig att lära. Hur ska man annars kunna lära ut? Den som tror att den redan kan, lär sig inte; den som vet att den inte kan ännu, lär sig massor.

Där och då visste jag.

Oavsett om det där med att veta vad man vill bli är ett planerat val eller inte, så måste det få ta sin tid. Om jag som 25-åring inte hade någon aning om vad jag ville bli, så kan jag inte kräva det av mina elever, vare sig de är 18, 13 eller 7 år gamla. Det måste också ske organiskt. Mitt yrkesval var inte planerat, och det måste inte mina elevers vara heller, inte ens om de står med högskolekatalogen i handen . Valet går dessutom att göra om. Jag har gjort en del felval i mitt liv (Företagsekonomi?) och det måste mina elever också få göra. Det enda vi som lärare kan göra är att lära dem att det är ok att inte ha en aning, att det är ok att inte vara detaljplanerad och att det är ok att göra misstag. Lärandet måste vara en stödjande process, inte bara en lista på krav.

Jag lärde mig massor när jag bodde i Spanien, till och med lite spanska. Mest mat och svordomar, givetvis, och jag kan bara prata i presens, men ändå. Efter nästan två år i Barcelona flyttade jag hem igen. Samtidigt som jag arbetade heltid som vikarie på en skola i Malmö, avslutade jag de många lösa trådarna från Lunds universitet. Jag gick därefter lärarutbildningen i Malmö och fick sedan omedelbart ett fast heltidsjobb. Det går undan när man vet vad man vill.

Nu står jag i klassrum på en gymnasieskola i Lund. Inför 30 tonåringar. Någon gång på våren 2012.

Här och nu vet jag.

Men det är underligt, det där med att veta vad man vill bli.

Fredrik Clausson

Leg. Gymnasielärare i Engelska och Historia, Polhemskolan, Lund

Lärartycket är en bloggstafett som startades av Ann-Marie Körling med det här inlägget. Ni kan också gå till larartycket.se och se alla andra lärare som vill göra sina röster hörda. Själv lämnar jag med varm hand över till Mia Melin.

Publicerat i Skola | Lämna en kommentar

Videojugs

…eller instruktionsvideos på engelska.

Detta är en uppgift som jag har använt i Engelska 5, den passar nämligen väldigt bra ihop med delar av det centrala innehållet:

Muntlig och skriftlig produktion och interaktion av olika slag, även i mer formella sammanhang, där eleverna instruerar, berättar, sammanfattar, förklarar, kommenterar, värderar, motiverar sina åsikter, diskuterar och argumenterar.

Inspirationskällan är givetvis videojug.com – där man kan hitta över 60.000 instruktionsvideos i de mest varierande ämnen. Jag låter eleverna titta igenom sajten för att se vad man kan göra.

Därefter är det dags för eleverna själva att prestera. Först brukar jag avkräva dem ett manus – där de inte bara skriver ner vad de ska säga, utan också vad vi ser i bild medan de säger det. Improvisationer framför kameran brukar aldrig bli bra. Dessutom är det lättare att filma om man vet vad man ska filma.

De flesta eleverna brukar använda sina mobiler för att filma. Det man måste tänka på är vilket filformat filmen får. Om man, som på vår skola, har datorer med Windows 7, och man har en kamera, t.ex. iPhone, som skapar .MOV-filer, så måste filerna ibland konverteras. Ett program för det är gratisprogrammet Pazera, men det finns säkert fler. Om man inte har en kameramobil, så har elevernas datorer webkameror man kan filma med – då slipper man problemet med konvertering. Bildkvaliteten kan dock bli lidande.

Istället för film, kan man lägga in instruerande bilder, foton. Dels får eleverna givetvis ta bilder själva, men om de skulle behöva använda bilder från nätet så bör man styra dem mot Creative Commons eller andra fria licenser. En diskussion om rättigheter och copyright är alltid bra att ta i det här sammanhanget. CC Search är oumbärlig för att hitta bilder.

Huvudsyftet är att eleverna ska prata engelska. De kan de antingen göra i bild direkt in i kameran, eller så kan de spela in en speakerröst. Elevernas datorer har mikrofoner, men helst bör man använda en extern mikrofon eller sin mobil för bättre ljudkvalitet. Precis som med film-filerna kan man råka ut för att man måste konvertera filerna. Om man, exempelvis, vill konvertera Apple-filer till mp3, kan man använda Free M4a to MP3 Converter.

Ett program jag rekommenderar för eleverna är SMRecorder – ytterligare ett gratisprogram. Det kan användas för att göra filmklipp med hjälp av webkameran, för att göra ljudklipp med hjälp av datorns mikrofon, eller för att spela in allt som händer på skärmen. Väldigt användbart!

En instruktionsfilm blir proffsigare om man har bakgrundsmusik. Den bör inte ta överhanden och överrösta det som sägs, men helhetsintrycket förstärks något oerhört. Internet är fyllt med gratismusik man får lov att använda, särskilt, just, instrumental bakgrundsmusik. CC Search är en bra början, men det finns många sajter för det här ändamålet. Man kan använda ljudeffekter också, men det räknar jag som överkurs.

För att redigera ihop filmen använder eleverna Windows Live Movie Maker. Om eleverna inte har det installerat, så kan de ladda ner det gratis från Microsofts sajter, det ingår ibland som en del av Live Essentials, men går utmärkt att ladda ner separat. Programmet är inte särskilt avancerat, på gott och ont.

När filmen är färdigredigerad bör eleverna lägga till texter. Dels, givetvis, en titel på filmen och namnet på upphovsmannen eller upphovskvinnan, men också gärna texter som förtydligar och förstärker bilderna i själva instruktionsfilmen. Eftertexter är valbart, men eleverna brukar gå loss på dem.

Under tiden man arbetar med Windows Live Movie Maker bör man självklart spara projektet då och då. När filmen sedan är klar måste man dock rendera själva filmen också. Innan det är gjort bör man inte flytta på några av de filerna man använder i projektet. Här bör man också be eleverna kolla hur mycket man kan komprimera filmen utan att det går ut över kvaliteten.

Två till tre minuter långa brukar jag be eleverna göra filmerna. Resultatet kommer att bli över förväntan, jag lovar!

Publicerat i Engelska, Film, Skola | Etiketter , , , , , , , | 2 kommentarer

Reglering bortom all kontroll

Den reglerade arbetstiden för lärare är bortom all kontroll. Det står arbetsgivaren fritt att lägga in vilka arbetsuppgifter som helst under dessa 35 timmar i veckan. Efter utslag i Arbetsdomstolen så står det till och med arbetsgivaren fritt att öka undervisningen till 35 timmar utan att ta bort några andra arbetsuppgifter.

De två lärarfacken står handfallna (eller de ”beklagar”, men sen då?), medan Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) gnuggar händerna. Utbildningsministern reformerar, men finansierar knappast sina reformer. Så där står vi i klassrummet – med fler elever och fler arbetsuppgifter än någonsin. Och när lärare försöker säga stopp, som i dagens SvD, så kommer trollen fram (se kommentarerna till SvD-artikeln).

Följande gäller på min skola, och då har jag ändå säkert glömt något, men det är i alla fall en illustrativ lista:

Arbetsuppgifter som lärare ska sköta på den reglerade arbetstiden:

  • Undervisning
  • Planering
    • Enskilt
    • I arbetslag
    • I ämneslag
    • Med elever
  • Rättning
    • Av nationella prov
    • Av gemensamma prov
    • Av egna prov
    • Av uppsatser
    • Av andra arbeten
  • Utvecklingsarbete
    • Enskilt
    • I arbetslag
    • I ämneslag
    • I programrådskonferenser
  • Läroplansarbete
    • Enskilt
    • I arbetslag
    • I ämneslag
    • I programrådskonferenser
  • Kompetensutveckling
    • Enskilt
    • I arbetslag
    • I ämneslag
    • På skolnivå
  • Dokumentation
    • Av elevernas arbete
    • Av vårt arbete
    • Av arbetslagets arbete
    • Av ämneslagets arbete
  • Administration
    • Egna papper
    • Elevernas papper
    • Arbetslagets papper
    • Ämneslagets papper
    • Programkonferensernas papper
    • APT-papper
    • Skolans papper
  • Handledning
    • Av elever
    • Av lärarstudenter
    • Av kollegor
  • Möten
    • Föräldramöten
    • Utvecklingssamtal
    • Arbetslagsmöten
    • Ämneslagsmöten
    • APT:er
    • Programrådskonferenser
    • ”Allmän info”
    • Klasskonferenser
    • Elevvårdsmöten
    • Medarbetarsamtal
    • Lönesamtal
    • Spontana möten och händelser under en arbetsdag
  • Marknadsföring
    • Gymnasiemässa
    • Öppet hus

Arbetsuppgifter som tillkommit på senare tid, och som också ska skötas på den reglerade arbetstiden:

  • Gy11
    • Ny skollag
    • Reviderad läroplan
    • Ny gymnasieförordning
    • Nya ämnesplaner
    • Nytt betygssystem
  • Åtgärdsprogram
    • Anmälan
    • Utredning
    • Uppföljning
  • IKT
    • Ny utrustning
    • Ny läroplattform
  • Formativ bedömning
    • Nya omdömen
    • Nya rättningsmallar
  • Qualis
    • Nytt system för kvalitetssäkring
  • Salsansvar
    • ”Se till så att det funkar”
    • Anmälan till vaktmästare
    • Rekvisitioner till intendent

Arbetsuppgifter som snart tillkommer, vare sig vi vill eller inte:

  • Introduktionsår
    • Mentorskap
    • Betygssättning

Detta förutsätter inte att man har några extra uppdrag (t.ex. ämnesansvarig) eller att man tillhör några ”grupper” (såsom Skolkonferenser, Internationalisering, el.dyl.) – i vilket fall de uppdragen också ska ingå i den reglerade arbetstiden.

Det ska sägas att (ferieanställda) lärare ska arbeta 45,5 timmar i veckan, men de resterande 10,5 timmarna i veckan får arbetsgivaren inte röra. Det säger emellertid sig självt, att om man pressar in mer och mer i de reglerade 35 timmarna så spiller det över, och det har det gjort för länge sedan. Som synes.

Publicerat i Skola | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

The Texas Way

Moderaterna vill att Skolinspektionen ska studera läroböckerna. Gott så. De vill att läroböckerna ska genomsyras av värdegrunden – så länge värdegrunden inte reflekterar några socialdemokratiska värderingar. Detta kan sluta som i Texas.

Publicerat i Skola | 1 kommentar

Slut på bekymren

Från City:

Det är oacceptabelt att vissa skolor ger glädjebetyg. Därför kommer vi från 1 juli 2011 införa sanktioner när [tag]betyg[/tag]en avviker för mycket från [tag]nationella prov[/tag]en. Det kan leda till böter eller om det upprepas att skolan mister sitt tillstånd.

– [tag]Jan Björklund[/tag], utbildningsminister

Alla problem löser sig om vi sätter betyg efter de nationella proven. Det finns ju inga kvaliteter som inte kan mätas, inga färdigheter som inte kan kvantifieras. Det finns inget lärare kan göra som ett prov inte kan göra bättre.

Det vore konstigt om inte skolorna i ett sådant läge vill göra sina ”kunder” nöjda. Och det gäller såväl privata som kommunala skolor. Det är också lättare att sätta höga betyg än låga för lärarna. Alla blir nöjda och man slipper eventuellt merarbete med samtal och omprövningar.

– [tag]Jonas Vlachos[/tag], doktor nationalekonomi

Jag antar att vi slipper eventuellt merarbete med nationella prov också. Det här med samtal är övervärderat. Helst ska man slippa träffa eleverna alls. Då blir det extra enkelt att sätta betyg på dem – särskilt om man bara har ett prov att gå efter.

Ett väl genomtänkt förslag som aldrig kan gå fel.

Publicerat i Skola | Etiketter , , , | 4 kommentarer

Några år framför sig

De går i åttan:

– Jag känner mig stressad just nu.

– Ingen satsar på G eller VG.

– Jag kan känna att jag inte har tid för andra saker. Och har svårt att slappna av.

– Största pressen är att komma in på rätt gymnasium och rätt program och sedan vidare till rätt utbildning så att man kan få ett bra jobb och sedan tjäna pengar. Annars har man ingen chans.

De går alltså i åttan. I nian intensifieras [tag]betygshets[/tag]en – det är då det gäller om man ska komma in på rätt program på gymnasiet. I ettan på gymnasiet, sedan, får man slut[tag]betyg[/tag] ofta redan första terminen – och varje termin efter det i en accelererande takt – tills man går ut trean. Det är ju då det egentligen gäller om man ska komma in på rätt program på universitetet. Och de högre studierna är väl inte direkt någon avslappningsövning. Eleverna har, så att säga, några år framför sig…

De tycker inte om de [tag]skriftliga omdömen[/tag]a, utan vill hellre ha betyg tidigare. Min instinkt, som kan vara helt fel, säger att det bara förlänger betygshetsen, ner i åldrarna. Och fler betygssteg tror jag inte heller hjälper. Elever som inte nöjer sig med G eller VG, kommer inte att nöja sig med E, D, C eller B.

Juni har precis börjat. Jag är helt enkelt jävligt less på betyg…

Publicerat i Skola | Etiketter , , | 5 kommentarer

Tillbaka till dåtiden

Kommunerna har det fulla ansvaret för [tag]skola[/tag]n. Därmed kan staten och regeringen vända dem ryggen och låta dem klara sig bäst det går. Saker som minskade skatteintäkter, mindre barnkullar och minskad lärartäthet är detaljer i sammanhanget. Huvudsaken är att regeringen inte kan beskyllas för skolans problem – allt sånt kan man fortfarande lägga på Socialdemokraterna, och gärna då [tag]Göran Persson[/tag].

Det är kontentan av en ledare i Svenska Dagbladet. Några citat:

Man ska inte heller gripas av panik inför de besparingar som hittills har rapporterats. Man kan alltid önska sig bättre [tag]resurser[/tag], men internationellt sett förblir den svenska skolan välfinansierad. Enligt OECD satsar bara några få EU-länder en större andel av sin BNP på skolan.

Andra länder satsar mindre pengar på skolan – alltså är det rimligt att Sverige också satsar mindre pengar på skolan. Det måste ju vara att skolan har för mycket pengar som gör att resultaten rasar i internationella undersökningar. Eller som SvD skriver:

Trots de goda totalresurserna, och trots att [tag]lärartäthet[/tag]en har ökat, utvecklas kunskapsresultaten negativt.

Jo, får vi ner antalet [tag]lärare[/tag] så sparar vi inte bara pengar, kunskapsresultaten skjuter i höjden också.

Svenska Dagbladet avslutar med några retoriska (?) frågor:

Satsar kommunerna sina skolbudgetar på löner till skickliga lärare eller på byggnader och byråkrati?

Skolbyggnaderna står där, ändamålsenliga, och duger inte till mycket annat. Det är inte mycket nytta med att sälja av dem, eftersom de troligen kommer att behövas inom några år då barnkullarna växer igen. Byråkratin kommer inte att minska med ett nytt betygssystem, fler skriftliga omdömen, större krav på dokumentation, mer ”ordning och reda” och ett större antal kursprov i fler årskurser. Snarare tvärtom.

Vad kan man då spara på? Lärarlönerna, givetvis. Lönespridningen blir mindre och mindre. I praktiken sjunker [tag]lärarlöner[/tag]na, särskilt i kommuner som styrs av ”skolpartiet” (fp), och om vi inte hade haft ett avtal som garanterat minst 10,2 % 2007-2009 så hade vi knappast fått någon lönehöjning alls i år (och antalet kommuner som överskrider 10,2 % lär nog inte vara så många).

SvD har visst en fråga till:

Ser skolan kunskapsförmedling som sin klart viktigaste uppgift?

Ja. Hur så?

Jag tvivlar på att ett [tag]förstatligande[/tag] av skolan skulle åtgärda alla problemen – så som SvD och Jan Björklund verkar tro – det verkar helt enkelt för enkelt. Jag är dock inte övertygad om motsatsen, fortsatt kommunal drift, heller. Kommunaliseringen kan nog ses som ganska misslyckad, men jag tror att den hade klarat sig bättre om den inte hade följts av en borgerlig regering som avreglerade kommunerna och deras statsbidrag. [tag]Kommunalisering[/tag]en är, precis som allt annat, mångfacetterad. Att bara skylla på Göran Persson är fånigt och löser ingenting.

När kan den svenska skolan räknas som [tag]Jan Björklund[/tag]s?

Bara så att vi vet när vi har honom att skylla på.

Publicerat i Skola | Etiketter , , , , , , , , | 12 kommentarer