I politiska poeters sällskap

Av alla politiska härvor som Vita huset just nu dras med är det väl inget som slår Plamegate, Rovegate, eller Libbygate, vad man nu vill kalla det. Själv vill jag kalla det Plameistin, Rovallas eller Libby Crest.

Det hela började med president Bushs State of the Union-tal den 28 januari 2003 då han avslöjade att Irak försökt köpa uran från Afrika. Den 6 juli samma år publicerades en artikel i New York Times, skriven av fd diplomaten Joe Wilson. Artikeln handlade om Wilsons resa till Niger för att undersöka huruvida Irak försökt köpa uran eller inte. President Bushs tal visade sig ha byggt på förfalskade dokument.

En konservativ reporter, Robert Novak, avslöjade den 14 juli 2003 att Joe Wilsons fru är Valerie Plame, en CIA-spion som arbetar specifikt med massförstörelsevapen. Att outa en CIA-agent är ett federalt brott och en undersökning i vart Novaks uppgifter kom ifrån påbörjades.

Resten av storyn läser som en dålig såpa, men under de två år som gått har Bushs "hjärna" Karl Rove setts som läckan som avslöjade Plame. Även vicepresident Dick Cheneys stabschef, Scooter Libby, har setts som källan. Anledningen till läckan skulle då vara någon slags hämndaktion mot Wilson för att han hade mage att påstå att Vita huset medvetet skrivit upp Irak som en hotbild. Det hela verkar vara en remake på Watergate, fast med Irak istället för Vietnam.

Om storyn spårade ur när Novak avslöjade Plame, så imploderade den när Judith Miller åkte i fängelse och har sedan tagits till absurda höjder. Miller arbetade som journalist på New York Times och åkte i fängelse i 85 dagar för att hon vägrade avslöja källan till läckan. När hon nu har kommit ut, säger hon sig inte komma ihåg vem läckan var.

Scooter Libby skrev ett brev till Miller som bland annat löd:

 

You went into jail in the summer. It is fall now. You will have stories to cover–Iraqi elections and suicide bombers, biological threats and the Iranian nuclear program. Out West, where you vacation, the aspens will already be turning. They turn in clusters, because their roots connect them. Come back to work—and life. Until then, you will remain in my thoughts and prayers.

 

Förutom att Libby framstår som en medelmåttig poet ("they turn in clusters"?) kan man ställa sig följande frågor:

Varför skriver Libby till Miller och i princip lyckönskar henne för att hon inte "minns" vem som var läckan?

Varför läser delar av Libbys brev som kodspråk?

Hur kort minne har Judith Miller egentligen?

Vem fan var källan?

Varför har Bush inte tvingat fram källan? Han har makten att göra det. Det ligger i hans intresse att göra det. Eller?

Är det bara jag eller börjar detta påminna om Watergate, fast med Bush istället för Nixon, Irak istället för Vietnam?

Och varför är det lätt att förväxla Scooter Libby med Gordon Liddy, som dömdes för att har organiserat inbrottet på Watergate? Ah, LibbyLiddy, jag fattar, det var inget.

Berättelsen har allt – story, karaktärer, intriger, överraskande vändningar, poesi. En död engelsk bard hade inte kunnat skriva skiten bättre. Nu kan vi bara hoppas på att rättvisan blir lika poetisk som Libbys brev. 

Det här inlägget postades i USA. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till I politiska poeters sällskap

  1. Andreas skriver:

    När Judith Miller åkte in var det en journalist från Time Magazine, Matthew Cooper, som också var inblandad i härvan som slapp åka i kurran eftersom han angav källan och den skall varit Karl Rove om jag inte minns fel. Enli Cooper skall han ha gjort detta med Roves medgivande. Likt förbannat är det ju märkligt hur turerna kan gå och att pressfriheten är så snål att man inte kan hålla sina källor dolda.

  2. Fred skriver:

    Jag håller med dig om pressfriheten. Media måste få vara ett oberoende kontrollorgan som både makthavarna och folket kan lita på. I fallen New York Times och Time Magazine har det förtroendet rubbats allvarligt.

    När det gäller såpan som just nu rullar så har Daily Kos en lång och utmärkt artikel om alla turerna. Nu är den sajten uttalat liberal, vilket bör sätta sin prägel på källkritiken, men här är adressen:

    http://www.dkosopedia.com/index.php/Plame_affair

    Rykten på internet gör gällande att flera personer på höga poster kommer åtalas inom de närmsta dagarna. Vilka det blir återstår att se.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *