Råttorna dansar på bordet

Det är jullov just nu för [tag]lärare[/tag] och [tag]elever[/tag]. När man är ledig vill man inte riktigt tänka på jobb, men det är nästan alltid ofrånkomligt – särskilt om man har dåligt samvete för orättade uppsatser och olästa böcker. Och räcker inte det dåliga samvetet kan man lita på att media och diverse politiker låter piskan vina så här i mellandagarna. Det är underligt att skoldebatten tar fart under loven när varken lärare eller elever egentligen vill tänka på jobb. Jag tänker inte låta råttorna dansa på bordet, så här är mina två cent om de senaste utspelen i [tag]skoldebatt[/tag]en:

Sydsvenskan har i mellandagarna introducerat en artikelserie om en [tag]skola[/tag] i Staffanstorp. Man har fått följa en klass och dess lärare och [tag]skolledare[/tag] under några helt vanliga skoldagar. Syftet med artikelserien är, enligt Niklas Orrenius, en av journalisterna bakom serien: ”Att undersöka vad de frågor och termer som används i den skolpolitiska debatten betyder på en vanlig skola i en vanlig kommun.

Den första artikeln, ”Lärarna längtar efter betyg”, innehåller, rubriken till trots, motstridiga åsikter när det gäller [tag]betyg[/tag]ens vara eller inte vara. En lärare använder sig av de gamla sifferbetygen (1-5), en annan lärare vill helst att man ska tillbaka till de ännu äldre bokstavsbetygen (A, a, ab osv), medan två av lärarna helst vill avskaffa betygen helt och hållet. Personen som har satt rubriken vilseleder allmänheten till att tro att alla lärare älskar betyg, gärna den sort som [tag]Jan Björklund[/tag] föreskriver. Varför gör Sydsvenskan på det viset?

august.jpgDen andra artikeln, ”Slappa eller jobba – Marilyn Monroe eller Strindberg?”, försöker utreda begreppet ”[tag]flumskola[/tag]”, ett begrepp som definieras så här:

I fp:s retorik har ordet blivit synonymt med socialdemokratisk skolpolitik de senaste åren. Exempel på flum är då betygs- och läxmotstånd, kravlöshet, experimentell pedagogik och friare undervisningsformer.

Den första riktiga termen i svensk skoldebatt som ska undersökas är alltså en term som i princip används av den borgerliga kanten för att beskriva det de uppfattar som vänsterkantens skolpolitik. Det är svårt att tänka sig en hårdare politisk vinkling av en artikel än att använda sig av den ena sidans begreppsvärld. Varför inte utreda ”sorteringsskola”, ”ordningsskola” eller ”disciplinskola” – begrepp som är minst lika reella som ”flumskola”?

Flum för mig är flytande mål och vaga distinktioner. Visst är exempelvis dagens betygsystem något flummigt med den definitionen, men att avfärda hela skolsystemet som flummigt är nonsens. Att anlägga ett demokratiskt arbetssätt är inte flummigt. Att träna kommunikativ förmåga, att arbeta med värdegrund, eller att fostra demokratiska samhällsmedborgare, är inte flummigt. Att vara emot att betyg ger en helhetsbedömning av individer är inte att vara flummig. Man behöver inte ett betygssystem för att ställa krav. Basta!

I den andra artikeln tar skolledarna mer plats. Så här uttrycker [tag]Lennart Rosell[/tag], en biträdande rektor, sin åsikt om vad flumskola innebär för honom:

marilyn.jpgFör mig är flumskola när man likställer all kunskap.

[…]

Att jämställa kunskap om [tag]Marilyn Monroe[/tag] med att ha läst ”Hemsöborna” är ett typiskt exempel på flum, enligt Lennart Rosell.

– Även om det kräver lika mycket tid och lika mycket ansträngning så tycker jag att det är mer matnyttigt med Hemsöborna.

Jag förstår ärligt talat inte vad han menar. Varför skulle Carlssons öde vara mer matnyttigt än Marilyn Monroes öde? Skulle verkligen ”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.” skapa mer och bättre diskussioner än ”Hollywood’s a place where they’ll pay you a thousand dollars for a kiss, and fifty cents for your soul. I know, because I turned down the first offer often enough and held out for the fifty cents.”? För dagens ungdomar, för dagens samhälle , och för framtiden, tror jag att vi har mer att lära oss av Monroe än av [tag]August Strindberg[/tag]s karaktärer. Inte på något sätt kan jag se det som flummigt. Istället ifrågasätter jag Rosells urvalsgrunder och tror att han hamnar i ett väldigt flummigt definitionsträsk om han ska redogöra för vilket som är viktigast.

Som om Sydsvenskans vinklade artiklar inte räcker, så här på semestern, så gör Socialdemokraterna, med [tag]Mona Sahlin[/tag] och [tag]Marie Granlund[/tag] i spetsen, och lärarfacken, [tag]Eva-Lis Preisz[/tag] ([tag]Lärarförbundet[/tag]) och [tag]Metta Fjelkner[/tag] ([tag]Lärarnas Riksförbund[/tag]), ett utspel på Dagens Nyheters debattsida. De kräver, än en gång, en bred uppgörelse om skolan.

flum.jpgFör att få till stånd en bred uppgörelse tar sossarna och fackförbunden och går Jan Björklund till mötes på alla punkter. Det enda de kräver i gengäld är att Björklund slopar de tidiga betygsliknande omdömena. Som vanligt möts utspelet från borgerlig kant med den ofantligt trötta frasen ”sent ska (s)yndaren vakna”. Och som vanligt kommer Björklund att slå dövörat till – vad finns det för incitament för honom att lyssna på sossarna? Han är inte ute efter en bred uppgörelse, han är ute efter ordning, reda och betyg på fredag. Givetvis använder han sig också flitigt av det odefinierade ordet ”flumskola” och ställer det i kontrast med det lika odefinierade ordet ”[tag]kunskapsresultat[/tag]”. Björklund förutsätter att prefixen ”flum-” och ”kunskap-” är oföränderliga. Mannen vet alltså inte vad han pratar om, och det är väl ändå ganska flummigt.

En brett förd skoldebatt är bra och viktigt. Den bör föras när alla är med i spelet så att den blir så nyanserad som möjligt. Just nu har dock lärare och elever ledigt. Borde inte de få komma till tals? Eller ens få ta del av debatten?

Tillbaka till ledigheten… Gott slut!

Det här inlägget postades i Media, Politik, Skola, Sverige och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Råttorna dansar på bordet

  1. Olle skriver:

    Jävligt väl skrivet.Man blir beklämd när man läser vad folk skriver i debatten på SvDs hemsida. Flosklerna flyger som yrsnö!Tack för ett väl balanserat inlägg!

  2. Calle skriver:

    Balanserat?

    Knappast… När media för en gångs skull utgår från en borgerlig begreppsdefinition och sätter rubriker som går på tvärt med (s)amhället i övrigt blir det tydligen ett himla liv.

    Att vi dock har fått leva med samma sak i decennier, fast omvänt då, det verkar inte vara relevant.
    Socialdemokraterna har haft monopol på att sätta namn och betydelser på en rad grejer genom åren, vad är skillnaden nu? Att det råkade vara en borgerlig politker som stod bakom. Hemska tanke.

    Jag kan för övrigt inte minnas att Socialdemokraterna värnat speciellt mycket om breda överenskommelser för skolan tidigare… Friskolorna ville man försöka strypa så fort man återfick makten 94, men misslyckades tack och lov. Vad har Socialdemokraterna de senaste 12 åren i övrigt gjort på skolområdet där man tagit hänsyn till borgerligheten? Jag kan inte komma på mycket.

    Men visst, det är väl enkelt och praktiskt att komma dragandes med argument om breda överenskommelser när man själv inte längre sitter vid makten.

    För övrigt kan det väl inte vara så svårt att förstå vad Lennart Rosell menar. Hans exempel var ett av många.
    I socialdemokraternas flumskola är det lika mycket värt att läsa 50p "Afrikansk matlagning" som 50p "Franska, nivå 5".

  3. Calle: "För en gångs skull"?

    Vilka tidningar läser du?

  4. Fred skriver:

    Olle: Tack!
    Calle: Jag håller med om att Socialdemokraterna under de senaste 12 åren inte varit särskilt samarbetsvilliga i riksdagen – men till skillnad från borgarna har skolutredningarna alltid gjorts i samverkan med övriga partier. Idag är sossarna inte ens inbjudna till utbildningsdepartementet.
          Dagens skola resultatet av en växelverkan mellan borgare och sossar och väljer borgarna att kalla det för flummigt, så har de sig själva att skylla, i alla fall delvis. Det kan ju nämnas att läroplanerna för grund- och gymnasieskolorna skrevs under en borgerlig regering, och det är dem vi följer idag. Flummigt va?
          För övrigt är "Franska, nivå 5" en kurs på 100 poäng och därmed dubbelt så viktig som "Afrikansk matlagning" (50p), i alla fall på slutbetyget. Vilken kurs eleverna har mest nytta av i verkligheten beror väl kanske på vad de ska bli.
    Janne: Bra fråga!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *