Pedagogisk retorik

Mats har skrivit om det. Anne-Marie har skrivit om det. Nu skriver jag om det.

För ett par dagar sedan skrev [tag]Tina Kindeberg[/tag], lektor i [tag]pedagogik[/tag], och Anders Sigrell, professor i [tag]retorik[/tag], en debattartikel i Sydsvenskan. Den handlar, kanske inte helt oväntat med tanke på skribenternas bakgrund, om vikten av pedagogisk retorik. Jag citerar helt fräckt stora delar av artikeln:

Varhelst en lärare står framför en grupp studerande är det genom lärarens talade uttryck som de möter lärarens yrkesskicklighet. Där framträder läraren som mer eller mindre trovärdig, ämnet som mer eller mindre intressant, lärandemiljön som trygg eller otrygg. I lärarpersonligheten som den visar sig i den muntliga relationen vilar förutsättningen för att de studerande väljer att uppfatta läraren som en förebild.

[…]

Retorik som konst och vetenskap föddes som en pedagogisk disciplin, ur en önskan att lära sig tala övertygande. Retoriken ger redskap för det pedagogiska målet att påverka medborgarnas kunskaper, färdigheter och värderingar i det övergripande syftet det goda samhället. Det gäller inte minst kunskaper och begreppsliga redskap som rör lärarpersonlighetens inverkan på studenternas lärande.

För att lärares gedigna ämneskunskaper framöver i högre utsträckning skall bli en resurs för elevernas och studenternas lärande behöver lärare utbildning i pedagogisk retorik.

Jag kan bara ta hatten i hand och buga. Bra gjort!

Vad vi har här är inget annat än en utgångspunkt för utformningen av en ny lärarutbildning. Varför inte inleda [tag]lärarutbildning[/tag]en med kurser i pedagogisk retorik. Där bör man upptäcka ganska snabbt vilka som är mer eller mindre lämpade för yrket. Troligen kommer studenterna själva att göra upptäckten.

En annan sak som debattartikeln visar på, tycker jag, är att man har identifierat en del av läraryrket som till stor del går att lära sig. Visst spelar personlighet och lämplighet roll, men retorik är någonting man kan öva på och bli bra på. Ämneskunskaper tillsammans med pedagogisk retorik är ett jättebra grundrecept på en lärarutbildning.

Tack, Tina och Anders, för ett konstruktivt inlägg i [tag]skoldebatt[/tag]en. Välbehövligt i skyttegravarnas tid.

Uppdaterat: Retorikern [tag]Christer Hanefalk[/tag], tillsammans med retorikprofessorerna i Sverige, Anders Sigrell, [tag]Brigitte Mral[/tag] och [tag]Lennart Hellspong[/tag] gör ett utspel i DN där de vill ha retorik på schemat redan i grundskolan. Jättegod idé.

Det här inlägget postades i Skola och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Pedagogisk retorik

  1. Pingback: En svala gör ingen sommar? « Magistern, Kandidaten och Eleven

  2. Härligt att läsa.
    Anne-Marie Körling

  3. Emma skriver:

    Inspirerande. Här har jag massor att läsa. Tack för en fin blogg!
    Emma.

  4. Pingback: Pedagogisk retorik? Nja, jag tror jag säger nej!

  5. Pingback: Pedagogisk retorik « Min verklighet

  6. Kalle skriver:

    Jag tycker att det är superbra att denna debatten har börjat! Hoppas att den tas upp på högre nivå och att det sker en förändring snart!
    Läs gärna min blogg och kommentera!
    http://karl.bloggsida.se/

  7. Gry skriver:

    Tack för en intressant artikel! Ett växande utbud av utbildningar inom ämnet vittnar om att allt flera inser värdet av välutvecklad retorik. Hoppas lärarutbildningarna snart följer efter…

    http://www.kurser.se/information_och_kommunikation__retorik_320__.html

  8. José L Ramírez skriver:

    Införandet av Retorik i skolan drivs för närvarande av Retorikkollegiet http://www.retorikkollegiet.se
    Den 12 augusti kommer en konferens att äga rum i Lund.
    Man ska skilja mellan Retorik som ett teoretiskt studium av språkanvändningen och en retorik som handlar om att tränas i en medveten konstruktiv talaktivitet. Det handlar inte bara om att sälja sin person och sina åsikter, utan om att utveckla ett trovärdigt samtal. Retorikkunskap är inte bara viktig för att tala utan först och främst för att lyssna och förstå vad man gör med språket. En god talare är den som lyssnar på sig själv och på andra och som behärskar språket, inte behärskas av språket.
    Det fattas mycket innan vi nått en spridning av retorikkunskap som fyller en positiv funktion. Pedagogisk retorik ska inte bara (inte BARA) åsyfta att lära skolelever att sälja sig själva och sina åsikter, utan att föra ett samtal som uppmärksammar vad vi säger så att vi får en god samhällsmiljö. Retoriken ska vara det viktigaste ämnet i medborgarbildningen.

  9. Stefan Svedberg skriver:

    Av regeringens uppdrag till skolverket 2008 understryks bland annat vikten av, att ”belysa lärares användning av IT som ett pedagogiskt verktyg för att utveckla undervisningen”. Ett av målen uppges vara att ”formulera en strategi för kompetensutveckling av skolans personal inom IT-området”. Det handlar med andra ord om att utveckla digital kompetens, som innebär ”säker och kritisk användning av informationssamhällets teknik i arbetslivet…det vill säga användning av datorer för att redovisa och utbyta information …” Med digital kompetens avses, att man besitter ett förhållningssätt som kan karaktäriseras som kritiskt, reflekterande och ansvarsfullt i förhållande till skilda medier och verktyg. Det handlar då främst om ”färdigheter som att kunna sammanfatta, kondensera och kritiskt värdera”. Avsikten med föreliggande artikel är, att visa på hur ett undersökande/probleminriktat arbetssätt, i vilket IT-tekniken spelar en central roll, kan underlätta den pedagogiska processen och lärandet.

    Lär man bättre med IT? Generellt sett visar erfarenheterna på ett positivt samband mellan IT-tillämpningar och resultat i skolundervisningen. En förutsättning är dock att ”IT-användandet sätts in i ett pedagogiskt sammanhang”. Med andra ord handlar det här om ”behovet av ett alternativt pedagogiskt angreppssätt som är mer fokuserat på kommunikation, produktion, problemlösning och samarbete” (ibid.). Resultaten hittills visar, att inlärningseffekten blir
    störst i en undervisningssituation i vilken IT ingår och där elever utmanas att tänka och ifrågasätt sin egen förståelse antingen självständigt eller tillsammans med en eller flera kamrater. Av stor betydelse för resultatutveckling i detta sammanhang är således, hur datorn används som en pedagogisk resurs undervisningen och om läraren har god IT-kompetens och erfarenhet av att arbeta med IT. Av särskild betydelse i detta aktuella fall tillmäts det sociokulturella synsättet, vilket beskriver ”hur lärandet blir en aktiv social handling, där den lärande tillsammans med andra konstruerar kunskap ”.
    Till grund för mitt val att låta eleverna arbeta tillsammans, har jag utgått från antagandet, att kollaborativt lärande CSCL (Support for Collaborative Learning) under vissa omständigheter visat sig vara mer effektivt jämfört med individuellt lärande. Inte minst gäller detta i de fall informationstekniken förekommer, eftersom denna anses kunna ”erbjuda en arena för samarbete och skapande av gemensam förståelse”. Det har dessutom visat sig, att grupparbete framför datorn främjar den kommunikativa förmågan, samarbete, reflektion och problemlösningsförmåga. Till detta kommer, att IT-tekniken innebär en värdefull hjälp när det gäller att utbyta tankar och erfarenheter med andra elever och skolor.

    För ett antal år sedan ledde jag ett IT-projekt med 21 elever från tre klasser i årskurs 9 på en högstadieskola i Varbergs kommun. Syftet med projektet var, att hos eleverna utveckla ett källkritiskt och demokratiskt förhållningssätt för att se hur elever på detta stadium uppfattar och klarar en uppgift som denna.
    Inledningsvis fick eleverna välja bland 19 uppgifter i SO, söka och bearbeta information samt såväl muntligt som skriftligt redovisa resultatet av sitt arbete. Under tiden diskuterades färdigheter, som enligt läroplanen ingår i ett källkritiskt förhållningssätt samt innebörden av så kallade demokratiska värden, det vill säga värdegrunden.
    Olika tekniker som deltagande observation, skriftliga enkäter och elevernas skriftliga redovisningar användes, för att kunna belysa aktuella problemställningar. Gjorda bedömningar baserades dels på målkriterier i läroplan och kursplaner, dels på den av Louise Limberg redovisade kategoriindelningen med avseende på färdigheter i informationssökning.
    Då syftet var att undersöka om och hur eleverna i årskurs 9 kan utveckla ett kritiskt och demokratiskt förhållningssätt, bedömdes följande kunskaper och färdigheter hämtade ur gällande nationella styrdokument som centrala i sammanhanget:
    1. Att sovra och tolka innehållet i vald uppgift,
    2. att söka relevant information,
    3. att bearbeta vald information,
    4. att besvara/lösa vald uppgift,
    5. att diskutera och reflektera kring svaret/lösningen till vald uppgift,
    6. att redovisa förståelsekunskaper och
    7. att presentera resultatet av sitt arbete så att det leder till ökad förståelse och höjt intresse.

    Som en förberedelse till dessa aktiviteter i sju punkter enligt ovan förbereddes eleverna inledningsvis genom att vi tillsammans tog upp och diskuterade innebörden av demokratiska värden (värdegrunden) som jämställdhet, frihet, solidaritet, okränkbarhet, integritet och jämlikhet. Dessutom behandlades innebörden och betydelsen av att kunna tolka, kritiskt granska och värdera information. Avsikten härmed var att göra eleverna medvetna om vilken
    betydelse som ett demokratiskt och kritiskt förhållningssätt har för lärandet. Därefter problematiserades några av uppgifternas innehåll, för att få till stånd ett mer polariserat meningsutbyte som en förberedelse inför redovisningstillfället i den egna klassen.
    Resultatet visar, att en klar majoritet av eleverna klarar de krav som kan ställas på elever i årskurs 9 beträffande kunskaper och färdigheter att sovra och tolka innehållet i vald uppgift, söka relevant information och besvara/lösa vald uppgift. Däremot bedöms flertalet av de deltagande eleverna brista när det gäller att bearbeta vald information, diskutera och reflektera kring svaret/lösningen till vald uppgift, redovisa förståelsekunskaper och presentera resultatet av sitt arbete så att det leder till ökad förståelse och höjt intresse för ämnet. Endast två av de
    21 deltagande eleverna bedömdes i denna studie nå upp till de krav, som kan ställas på ett källkritiskt förhållningssätt.

    Den slutsats som kan dras av föreliggande IT-projekt är, att eleverna varit otillräckligt förberedda inför detta arbetssätt och att de åtgärder som satts in för att stimulera ett källkritiskt och reflekterande förhållningssätt varit otillräckliga. För att ett arbetssätt som detta ska kunna fungera fullt ut, krävs en större insats av strukturerade och ofta återkommande övningar, där elever tränas i att reflektera, jämföra texter, kritiskt granska och värdera dessa. Det är dessutom angeläget, att övningar av det här slaget sätts in så tidigt i utbildningen som möjligt och att de får utgöra ett vanligt återkommande inslag i undervisningen.
    Invändningen, att resultaten enligt ovan kan anses föråldrade mot bakgrund av den snabba utvecklingen på detta område, anser jag inte vara relevant i detta aktuella fall. Anledningen är, att det enligt Skolverkets rapport från i år alltjämt finns stora brister och då främst i två viktiga avseenden. Det ena gäller bristen på datorer ute i skolorna. Det andra gäller bristen på IT-strategi, det vill säga kunskap om hur IT ska kunna integreras i den pedagogiska processen, vilket i sin tur kräver ett förändrat synsätt hos såväl lärare som lärarutbildare. Enligt Skolverkets rapport anses det vara av avgörande betydelse, hur IT-verktyget används. Som den mest betydande framgångsfaktorn för positiv resultatutveckling framhåller man lärarens förmåga, intresse och tillgång till utrustning. Utifrån den aktuella situationen ute på skolorna gör man bedömningen att
    andelen lärare som uppger sig i hög grad använda IT på lektionerna får nog betraktas som låg. I grund- och gymnasieskola använder en fjärdedel av lärarna IT varje dag, i vuxenutbildning är andelen markant högre, fyra av tio lärare. Ytterligare en tredjedel av lärarna i både skola och vuxenutbildning använder IT varje vecka, resten endast i liten eller ingen omfattning.

    Behovet av kompetensutveckling på skolområdet bedöms därför alltjämt som central i Skolverkets rapport. En ökning av den relativt låga IT-användningen i klassrummen kräver tydliga strategier och en kontinuerlig pedagogisk diskussion om IT:s möjligheter och begränsningar. Det är mot denna bakgrund som det här ovan redovisade förslaget till IT-strategi ska betraktas som ett bidrag till diskussionen om hur vi vill och kan utforma morgondagens undervisning i våra skolor.

  10. Pingback: 359 grader « Babels torn

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *