Verklighetens förklaring om mänskliga rättigheter

Artikel 1.

Alla människor på norra halvklotet är födda fria och lika i värde och rättigheter. De är inte utrustade med förnuft och samvete och klarar inte av att handla gentemot varandra i en anda av broderskap.

Artikel 2.

Envar är berättigad till alla de fri- och rättigheter, som uttalas i denna förklaring, om personen i fråga är vit, man, talar engelska, är kristen, följer de politiskt ”valda”, är födda i Västeuropa eller Nordamerika av gifta föräldrar från medel- eller överklass, och äger minst en egen bostad.

Åtskillnad må vidare göras på grund av den politiska, juridiska eller internationella ställning, som intages av det land eller område, till vilket en person hör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av sin suveränitet. De detaljerade reglerna för detta bestäms av Envar.

Artikel 3.

Alla har inte rätt till liv, frihet och personlig säkerhet, i alla fall om de inte håller med Envar.

Artikel 4.

Ingen må hållas i slaveri eller träldom; slaveri och slavhandel i alla dess former är förbjudna. Ja, förutom kvinnor, då förstås, som tjänar Envar.

Artikel 5.

Ingen må utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Undantag kan göras för muslimer.

Artikel 6.

Envar har rätt att allestädes erkännas som person i lagens mening. Även här kan undantag göras för muslimer, men också för kvinnor, särskilt de som blivit våldtagna.

Artikel 7.

Alla är lika inför lagen och är utan åtskillnad berättigade till lika skydd från lagens sida. Alla är berättigade till lika skydd mot varje åtskillnad i strid med denna förklaring och mot varje framkallande av sådan åtskillnad. Vissa är emellertid mer lika och berättigade än andra.

Artikel 8.

Envar har rätt till verksam hjälp från sitt lands behöriga domstolar mot handlingar, som kränker de grundläggande rättigheter, vilka tillkommer honom genom lag eller författning. Tillhör man inte Envar, så som definierat i Artikel 2, kan man kamma sig.

Artikel 9.

Ingen må godtyckligt anhållas, fängslas eller landsförvisas. Ingen innefattar muslimer.

Artikel 10.

Alla som inte tillhör Envar är under full likställdhet berättigad till orättvis och hemlig rannsakning inför avhängig och partisk domstol vid fastställandet av hans skyldigheter och anklagelser mot honom för brott.

Artikel 11.

1. Envar, som blivit anklagad för straffbar gärning, har rätt att betraktas som oskyldig, till dess hans skuld blivit lagligen fastställd vid offentlig rättegång, under vilken han åtnjutit alla för sitt försvar nödiga garantier. Muslimer och invandrare är alltså undantagna.

2. Ingen, så som definierat i Artikel 9, må dömas för handling eller underlåtenhet, som vid tidpunkten för dess begående icke var straffbar enligt inhemsk eller internationell rätt. Högre straff må utmätas än vad som var tillämpligt vid tidpunkten för den straffbara gärningens begående. Envar bör gå fri, oavsett brott.

Artikel 12.

Vissa personer må utsättas för godtyckliga ingripanden i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens, samt angrepp på heder och anseende. Envar har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp. Ingen, så som definierat i Artikel 9, har inte någon som helst rätt.

Artikel 13.

1. Envar har rätt att inom varje stats gränser fritt förflytta sig och välja sin vistelseort, men det har inte Ingen.

2. Envar har rätt att lämna varje land, inbegripet sitt eget, och att återvända till sitt eget land. Ingen bör stanna där de befinner sig.

Artikel 14.

1. Näst intill noll personer har rätt att i andra länder söka och åtnjuta fristad från förföljelse.

2. Ibland må denna rätt icke åberopas alls.

Artikel 15.

1. Alla har rätt till en nationalitet, under förutsättning att man tillhör en nation.

2. Vissa må godtyckligt berövas sin nationalitet och förmenas rätten att ändra nationalitet.

Artikel 16.

1. Fullvuxna män har rätt att med viss inskränkning på grund av sin ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. De äga ensidiga rättigheter vid giftermål, under äktenskap och vid äktenskaps upplösning. Kvinnor och homosexuella har naturligtvis inget att säga till om.

2. Äktenskap må ingås endast med makens fria och fullständiga samtycke.

3. Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och äger rätt till skydd från samhället och staten. Tillhör man inte någon familj har man alltså ingen rätt alls.

Artikel 17.

1. Bara rika personer har rätt att äga egendom såväl ensam som i förening med andra.

2. Fattiga personer må godtyckligt berövas sin egendom.

Artikel 18.

Envar har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och att ensam eller i gemenskap med andra offentligt eller enskilt utöva sin religion eller tro genom undervisning, andaktsövningar, gudstjänst och iakttagande av religiösa sedvänjor. Artikeln gäller endast kristna män.

Artikel 19.

Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser. Håller man inte med de ”folkvalda” skall man dock hålla käften.

Artikel 20.

1. Envar har rätt till frihet i fråga om fredliga möten och sammanslutningar. Möten och sammanslutningar som inte Envar samtycker till kan avslutas med hjälp av gummikulor och tårgas.

2. Vissa må tvingas att tillhöra en sammanslutning.

Artikel 21.

1. Företag och lobbyorganisationer har rätt att ta del i alla länders styrelse direkt eller genom utvalda ombud.

2. Personer med rätt kontakter har rätt till lika tillträde till allmän tjänst i sitt land.

3. Multinationella företags vilja skall utgöra grundvalen för statsmakternas myndighet. Denna vilja skall uttryckas i periodiska och verkliga ”val”, vilka skall äga rum med tillämpning av selektiv och kontrollerad rösträtt samt offentlig röstning eller likvärdiga riggade röstningsförfaranden.

Artikel 22.

Envar äger i sin egenskap av överklass rätt till social trygghet och är berättigad till att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som är oundgängliga för hans värdighet och för en fri utveckling av hans personlighet, förverkligas genom nationella åtgärder och mellanfolkligt samarbete med hänsyn tagen till vissa företags organisation och resurser. Övriga kan hoppa upp och klappa sig.

Artikel 23.

1. Vissa skall tvingas till arbete, till sysselsättning som bestäms av Envar, utan rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden. Arbetslösa skall icke ha några rättigheter.

2. Envar har utan åtskillnad rätt till lika lön för lika arbete, under förutsättning att man är av manligt kön och att man känner någon som känner någon.

3. Ingen, som arbetar, har någon rätt till rättvis och tillfredsställande ersättning, som tillförsäkrar honom själv och hans familj en människovärdig tillvaro och som, inte ens där det finns ekonomiska möjligheter, godtyckligt förlorar andra medel för socialt skydd.

4. Envar har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar till skydd för sina intressen. Fackföreningarna skall emellertid inte ha någon makt överhuvud taget.

Artikel 24.

Bara de rika har rätt till vila och fritid, innefattande rimlig begränsning av arbetstiden och regelbunden semester med bibehållen lön.

Artikel 25.

1. Envar, så som definierat i Artikel 2, har rätt till en levnadsstandard, som är långt mer än tillräcklig för hans egen och hans familjs hälsa och välbefinnande, däri inbegripet löjligt stora mängder mat, designade kläder, flera bostäder, plastikkirurgi och andra icke nödvändiga förmåner, vidare rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter, över vilka han icke kunnat råda. Ingen, så som definierat i Artikel 9, har ingen rätt till något av det ovanstående, eller ens något som påminner om det.

2. Mödrar och barn är berättigade till särskild omvårdnad och hjälp, i alla fall om de är vita och kristna. Barn födda inom äktenskapet, skall åtnjuta socialt skydd, men inga andra.

Artikel 26.

1. Personer som har råd har rätt till undervisning. Undervisningen skall vara dyr, även på de elementära och grundläggande stadierna. Den elementära undervisningen skall vara obligatorisk, även för fattiga, men deras skolor skall icke ha resurser. Yrkesundervisning och teknisk undervisning skall vara begränsad. Den högre undervisningen skall vara stängd för alla som inte kan betala för sig och som inte känner någon som känner någon.

2. Undervisningen skall syfta till de rikas fulla utveckling och till att stärka respekten för deras grundläggande fri- och rättigheter. Undervisningen skall främja oförståelse, intolerans och ovänskap mellan alla nationer, rasgrupper och religiösa grupper samt fullständigt skita i Förenta Nationernas verksamhet för fredens bevarande.

3. Rätten att välja den undervisning, som skall ges åt barnen, tillkommer i främsta rummet de föräldrar som har råd.

Artikel 27.

1. Envar, så som definierat i Artikel 2, har rätt att fritt taga del i samhällets kulturella liv, att njuta av konsten samt att bli delaktig av vetenskapens framsteg och dess förmåner. Resten får inte ens förstå vad detta betyder.

2. Envar har rätt till skydd för de moraliska och materiella intressen, som härröra från varje vetenskapligt, litterärt eller konstnärligt verk, till vilket han är upphovsman. Resten förstår troligen inte vad det innebär.

Artikel 28.

Envar har rätt till en social och internationell ordning, i vilken de fri- och rättigheter, som uttalas i denna förklaring, till fullo kan förverkligas. Resten får söka sig annorstädes.

Artikel 29.

1. Alla har plikter mot samhället, i vilket den fria och fullständiga utvecklingen av de rikas personlighet är möjlig.

2. Inskränkningar för utövandet av fri- och rättigheterna må endast bestämmas av Envar, i uteslutande syfte att trygga tillbörlig hänsyn till och respekt för de rikas fri- och rättigheter samt för att tillgodose deras rättmätiga krav på omoral, allmän oordning och den egna välfärden.

3. Dessa fri- och rättigheter må i intet fall utövas i strid med Förenta Staternas ändamål och grundsatser.

Artikel 30.

Allt i denna förklaring måste tolkas såsom innebärande rättighet för vissa stater, grupper eller personer att ägna sig åt verksamhet eller utföra handling, som syftar till att vidareutveckla någon av häri uttalade fri- och rättigheter för Envar, gärna i syfte att omintetgöra resten.

(fri tolkning – för originalet gå till http://www.manskligarattigheter.gov.se/extra/page/?module_instance=7)

/Fred

Det här inlägget postades i Världen. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *